Kan man leva på socialbidrag?
Satt och läste fattigmansbloggen som en reporter på Aftonbladet skriver.
Hon ska leva på socialbidrag i en månad om jag har förstått det värst.
Det är ett ganska intressant experiment, men det som gör det hela skrämmande är att det är vardag för alldeles för många människor. Socialbidraget ska ju vara det absolut sista skyddsnätet när allt annat har skitit sig. Då får man förutom de bostadsrelaterade räkningarna så som hyra (upp till ett maxbelopp) och boendeförsäkring mm. leva på knappt 3000 kronor. Det kanske låter mycket, men tänk då på att i de pengarna så ingår alla övriga räkningar så som tv, telefon, bredband, ev krediter osv. Det är klart att mycket av detta går att säga upp inom ett kvartal, men då ska man först klara av de första tre månaderna och efter det ska man leva utan någon kontakt med omvärlden. Om man sen har förhoppning om att kunna ta sig ur situationen genom att söka jobb eller så så är det väldigt omständigt att söka jobb om man inte har tillgång till internet och telefon. Klart det går om man kan gå till afoch söka obb och kanske har någon vänlig kompis eller familj vars telefonnummer man kan uppge.
Det jag vill komma till är att socialbidragsnormen är något förlegad när det gäller vad som ska ingå. Jag menar inte att man ska må som en prins när man går på socialbidrag, men man ska iaf kunna leva och må så pass bra att man har ork att förbättra sin situation så gott det går.
Det kommer alltid att finnas människor som utnyttjar systemet så mycket som det går och får ersättningar de egentligen inte ska få, men jag kan tycka att det på något sätt är bättre med ett fåtal åt det hållet än ett fåtal som inte klarar av att ta sig från en månad till den andra.
Det var meningen att detta skulle bli en lite kommentar om Aftonbladetsreporten, men jag kom tydligen igång med skrivandet. hoppas ni inte har somnat ;)
Hon ska leva på socialbidrag i en månad om jag har förstått det värst.
Det är ett ganska intressant experiment, men det som gör det hela skrämmande är att det är vardag för alldeles för många människor. Socialbidraget ska ju vara det absolut sista skyddsnätet när allt annat har skitit sig. Då får man förutom de bostadsrelaterade räkningarna så som hyra (upp till ett maxbelopp) och boendeförsäkring mm. leva på knappt 3000 kronor. Det kanske låter mycket, men tänk då på att i de pengarna så ingår alla övriga räkningar så som tv, telefon, bredband, ev krediter osv. Det är klart att mycket av detta går att säga upp inom ett kvartal, men då ska man först klara av de första tre månaderna och efter det ska man leva utan någon kontakt med omvärlden. Om man sen har förhoppning om att kunna ta sig ur situationen genom att söka jobb eller så så är det väldigt omständigt att söka jobb om man inte har tillgång till internet och telefon. Klart det går om man kan gå till afoch söka obb och kanske har någon vänlig kompis eller familj vars telefonnummer man kan uppge.
Det jag vill komma till är att socialbidragsnormen är något förlegad när det gäller vad som ska ingå. Jag menar inte att man ska må som en prins när man går på socialbidrag, men man ska iaf kunna leva och må så pass bra att man har ork att förbättra sin situation så gott det går.
Det kommer alltid att finnas människor som utnyttjar systemet så mycket som det går och får ersättningar de egentligen inte ska få, men jag kan tycka att det på något sätt är bättre med ett fåtal åt det hållet än ett fåtal som inte klarar av att ta sig från en månad till den andra.
Det var meningen att detta skulle bli en lite kommentar om Aftonbladetsreporten, men jag kom tydligen igång med skrivandet. hoppas ni inte har somnat ;)
Kommentarer
Trackback
